Slaget vid poltava i ukraina år 1709

Slaget nära Poltava fanns en fältslag likt utkämpades nära staden Poltava inom dagens Ukraina den 28 juni 1709 (enligt den svenska kalendern; 27 juni i enlighet med den julianska samt 8 juli i enlighet med den gregorianska). detta plats den största samt maximalt kritisk drabbningen beneath stora nordiska kriget samt stod mellan ett svensk armé beneath ledare från fältmarskalken greve Carl Gustaf Rehnskiöld samt ett rysk armé beneath officer från tsarPeter inom.

Under loppet från sex kalenderår inom krigets start skede ägde kungKarl XII samt stormaktsriket land besegrat nästan samtliga deltagare inom anfallsförbundet mot riket, liksom inledningsvis bestod från Sachsen-Polen, Danmark-Norge samt Ryssland. detta senare beneath tsar Peter I:s styre plats den enda deltagaren likt kvar plats obesegrad. Karl XII valde därför för att beneath hösten 1707 invadera Ryssland samt marschera mot Moskva tillsammans ett massiv svensk armé.

Fälttåget komplicerades dock från hårda väderförhållanden samt från för att ryssarna användbar den brända jordens plan samt gjorde överraskningsanfall, vilket tvingade Karl XII för att avbryta sin marsch mot Moskva samt inom stället marschera söderut på grund av för att tillsammans hjälp från zaporizjakosackernas chef Ivan Mazepa etablera goda vinterkvarter inom Lillryssland.

Fram mot våren 1709 inledde Karl XII enstaka många kostsam belägring från den stärka staden Poltava vid den västra sidan från vattendrag Vorskla. till för att undsätta staden korsade Peter inom, tillsammans med enstaka massiv rysk armé, vattendrag mot den svenska sidan inom mitten från juni. Den 17 juni insjuknade Karl XII mot resultat från ett skottskada inom foten samt överlämnade befälet ovan den karolinska armén mot Carl Gustaf Rehnskiöld.

Trots sin skada ville Karl XII ej försumma en situation för att ta upp striden tillsammans med tsaren samt beordrade för att armén skulle vandra mot anfall den 28 juni. vid bas från dålig rekognoscering samt oordning inom befälsföringen beneath anfallet blev konsekvenserna för att omkring enstaka tredjedel från den svenska huvudstyrkan förlorades före den kritisk drabbningen mot den ryska huvudstyrkan.

Den svenska huvudstyrkan förintades samt Karl XII retirerade tillsammans med resten från sin armé söderut mot vattendrag Dnepr vilket kungen, Mazepa samt en par tusen svenskar samt kosacker korsade till för att undkomma ryssarna samt etablera sig inom Osmanska riket. Resten från den karolinska armén tvingades för att kapitulera inför den ryska övermakten nära byn Perevolotjna den 1 juli 1709.

Slaget nära Poltava, liksom den påföljande kapitulationen, slutade inom ett kritisk seger till Ryssland samt blev den största militära katastrofen inom Sveriges bakgrund. detta markerade ett vändpunkt inom krigets fortsättning mot förmån på grund av anfallsförbundet mot landet, vilket mot resultat från slaget återuppväcktes samt tillsammans med förnyad kraft anföll detta försvagade svenska riket vid flera fronter.

Slaget kom därmed för att symbolisera start vid Sveriges slutgiltiga nederlag inom kriget samt slutet till Sveriges tidsperiod liksom stormakt inom norra Europa, ett position likt efter kriget övertogs från kejsardömet Ryssland. Slaget existerar därför från kritisk innebörd inom såväl Sveriges vilket Rysslands samt Ukrainas saga.

Bakgrund

[redigera | redigera wikitext]

Den 12 månad 1700 inleddes stora nordiska kriget inom samt tillsammans för att Polens monark samt SachsenskurfursteAugust II samt hans sachsiska trupper korsade vattendrag Düna samt belägrade staden Riga inom den svenska provinsen Livland.

Samtidigt tillsammans med August II:s angrepp beordrade monark Fredrik IV från land sina danska trupper för att invadera hertigdömet Holstein-Gottorp, Sveriges bundsförvant sedan flera kalenderår åter. Ryssland bröt freden inledningsvis inom augusti identisk kalenderår. inom september invaderade ryska trupper beneath tsar Peter inom den svenska provinsen Ingermanland samt inledde ett belägring från Narva inom land i baltikum.

Dessa tre länder ägde inom hemlighet enats angående enstaka gemensam pakt liksom gick ut vid för att anfalla landet ifrån tre fronter, samt vart samt en ägde vilket avsikt för att vinna åter dem landområden likt förlorats mot landet beneath tidigare krig.^[10][11]

Den svenska armén beneath monark Karl XII:s officer avvärjde ursprunglig detta danska hotet genom ett lyckad landstigning nära Humlebæk vid Själland den 25 juli 1700, vilket tvingade Fredrik IV för att dra sig ur kriget den 8 augusti identisk tid beneath freden inom Traventhal.^[12][13] Därefter tvingades ryssarna utrymma Ingermanland efter deras mycket överväldigande nederlag mot Karl XII:s huvudarmé inom slaget nära Narva den 20 november.^[14] Året efter den 9 juli slog Karl XII ett allierad sachsisk-polsk-rysk armé inom slaget nära Düna, varefter han avgjorde för att invadera Polen på grund av för att avsätta monark August II vilket polsk monark.

Efter flera sachsiska nederlag inom någon som har blivit besegrad eller nedslagen nära Kliszów, Pułtusk samt Thorn blev August II slutligen avsatt från den storpolska konfederationen,^[15] samt Karl XII lät välja adelsmannen Stanisław Leszczyński likt sin docka vid den polska tronen.^[16] beneath tiden såsom Karl XII stred mot Sachsen-Polen tog Peter inom tillfället för att omgruppera samt omorganisera sina trupper, samt genomförde en förnyat fälttåg mot både Ingermanland samt Livland.

Efter ryssarnas segrar nära Errastfer, Hummelshof samt Nöteborg fick dem ingång mot Ingermanland 1703, var Peter inom erövrade den svenska fästningen Nyenskans likt bevakade vattendrag Neva.^[17] var kunde denne grunda staden Sankt Petersburg, döpt efter hans skyddshelgon apostelnPetrus.^[18] Ryssarna erövrade senare Dorpat samt Narva dock deras fortsatta fälttåg mot Sveriges baltiska provinser förhindrades från general Adam Ludwig Lewenhaupt, befälhavaren till den "kurländska armén", samt dennes segrar nära Saladen, Jakobstadt samt Gemauerthof.^[19]

Mellan 1704 samt 1706 utspelades ett kritisk maktkamp mellan landet samt Ryssland inom Polen, var Peter inom grep in tillsammans full kraft på grund av för att sätta August II tillbaka vid sin tron.

Efter svenskarnas segrar nära Warszawa, Grodno, Fraustadt samt Kletsk lyckades Karl XII besegra samt jaga försvunnen sina fiender ifrån polsk mark.^[20] Den svenska armén marscherade sedan in inom Sachsen var August II tvingades underteckna freden inom Altranstädt den 14 september 1706 samt erkänna Stanisław Leszczyński såsom färsk monark. Karl XII samt hans armé förlades beneath en kalenderår inom Sachsen, var man rustade upp trupperna inför enstaka slutlig konfrontation tillsammans Peter inom inom ryskt territorium.^[21]

Fälttåget mot Ryssland

[redigera | redigera wikitext]

I augusti 1707 lämnade Karl XII Sachsen tillsammans enstaka mot massiv sektion nyvärvad samt välutrustad armé vid omkring 33 000 soldater,^[22] var Carl Gustaf Rehnskiöld inom egenskap från fältmarskalk stod närmast kungen såsom dess högsta officer.

Kvar inom land samt inom övriga svenska provinser stationerades omkring 65 000 man.^[22] Rehnskiöld samt den svenska arméledningen plats ovetande angående Karl XII:s planer på grund av detta ryska fälttåget, vilket denne höll på grund av sig egen, dock dem kom överens angående enstaka preliminär marschriktning mot Rysslands huvudstad Moskva, var Peter inom ägde samlat majoriteten från sina försvarskrafter.

Kvar inom Polen detacherade kungen 8 000 svenska trupper beneath generalmajor Ernst Detlof von Krassow på grund av för att hjälpa monark Stanisław samt på grund av för att behärska skickas såsom förstärkningar tillsammans tillsammans med polska styrkor nästa år.^[22] Tsaren förfogade ovan enstaka rysk armé vid totalt omkring 100 000 reguljära samt irreguljära trupper stationerade inom Polen, Ingermanland, Livland samt Lillryssland.^[22][23] Karl XII gav beställning mot general Lewenhaupt för att avbryta upp samt att koppla eller förena med något sig mot huvudarmén inom marschen mot Moskva.

Lewenhaupt fick även uppdraget för att skaffa enstaka massiv mängd proviant samt trossvagnar liksom den kurländska armén skulle transportera mot huvudarmén. inom avvaktan vid Lewenhaupts anslutning framryckte den svenska huvudarmén långsamt mot den ryska gränsen. Senare beneath året, nära övergången från vattendrag Vabitj nära staden Holowczyn inom juli 1708, stötte svenska förtrupper vid enstaka rysk armé liksom stod inom försvarsposition vid motsatta stranden.

inom slaget nära Holowczyn den 4 juli drevs dem ryska försvarstrupperna beneath fältmarskalk Boris Sjeremetev samt furst Aleksandr Mensjikov försvunnen efter ett åtta timmar utdragen strid, dock slaget fick inga strategiska följder då den ryska armén lyckades undkomma mestadels intakt.^[24][25]

Efter denna seger dröjde den svenske kungen beneath nio veckor inom Mohilew samt trakterna närmast öster därom, mellan Dnepr samt dess biflod Sozj, samt väntade vid Lewenhaupts försenade arrival.

Lewenhaupts arbetsuppgift plats många komplicerad, samt beneath halva vägen mot huvudarmén blev hans armé vid 12 000 man upphunnen från ett rysk armé vid 30 000 man beneath Peter I:s personliga ledning.^[27] detta resulterande slaget nära Lesna den 29 september slutade oavgjort, var båda parterna led stora förluster.

på grund av för att förhindra för att trossen skulle falla inom ryska sker avgjorde Lewenhaupt för att bränna upp trossvagnarna samt huvuddelen från provianten samt avmarschera tillsammans sina återstående trupper. Den 23 oktober kunde Lewenhaupt mot slut att koppla eller förena med något sig mot huvudarmén, dock bara tillsammans 6 500 man samt utan den nödvändiga provianten.^[28][29] Armén led bristande vid livsmedel samt tvingades förflytta sig mot trakter var dem kunde livnära sig; Peter inom ägde systematiskt låtit ryska strövkårer förhärja sitt eget nation till för att försvåra den svenska huvudarméns marsch mot Moskva.

beneath ett överläggning mellan Karl XII, Rehnskiöld, kanslichefenCarl Piper samt generalkvartermästarenAxel Gyllenkrok blev tagna beslutet för att armén skulle vandra söderut mot Severien, inom riktning mot Lillryssland.

The battle ended Sweden’s status as a major power and marked the beginning of Russian supremacy in eastern Europe

var skulle svenskarna behärska erhålla goda vinterkvarter, proviant samt truppförstärkningar genom enstaka partnerskap mellan Karl XII samt zaporizjakosackernashetmanIvan Mazepa.^[30][31]

Peter inom fick lyssna ifall Mazepas partnerskap tillsammans med Karl XII, samt skickade enstaka straffexpedition beneath furst Mensjikov mot för att intaga samt bränna ner Mazepas huvudstad Baturin samt avrätta dem kosacker vilket stod vid Mazepas blad.

dem kosacker liksom avvisade Mazepa valde Ivan Skoropadskyj såsom fräsch hetman den 11 november 1708. Därmed ägde Mazepa tappat bort eller missat stora delar från sitt stöd hos zaporogerna samt kunde förena sig tillsammans med svenskarna tillsammans med bara några tusen kosacker, utan den stora armé samt dem rikliga livsmedelstillgångarna denne tidigare utlovade.

inom månad 1708 kom dessutom ett hård vinter såsom drabbade bota Europa, var tusentals svenska samt ryska soldater dukade beneath till den bitande kylan. Svenska armén gick inom bivack inom start från månad inom trakterna kring Gadjatj. inom närheten från staden nedsänkt fästningen Veprik likt spärrade vägen från den svenska framryckningen.

The Battle of Poltava [e] (8 July 1709) [f] was the decisive and largest battle of the Great Northern War

Karl XII avgjorde för att storma fästningen den 7 januari 1709, liksom slutade tillsammans för att den ryska garnisonen kapitulerade efter hårda strider var dem svenska förlusterna fanns många omfattande.^[32][33] Den svenska armén pausade inom trakterna runt Veprik innan den kunde röra sig inom slutet från månad. Den marscherade söderut mot enstaka kraftfull position mellan Dneprs bifloder Vorskla samt Psiol på grund av för att var behärska ta hjälp från zaporogernas områden mot för att upprätta förbindelser tillsammans krimtatarerna, osmanerna samt polackerna.

inom start från mars gick 4 000 zaporoger beneath deras ledare Kost Gordejenko ovan mot Karl XII:s armé, samt svenskarna byggde broar ovan nedre Vorskla till för att behärska inleda armé samverkan tillsammans zaporogerna. då Peter inom fick underrättelser ifall detta detacherade han ryska dragoner till för att utföra straffexpeditioner.

Den 19 april brändes byn Perevolotjna nära Vorsklas inlopp mot Dnepr, liksom andra zaporogbyar uppströms Perevolotjna samt en flertal båtar. Den 15 femte månaden i året stormades zaporogernas stärka läger Setj, beskyddad från omkring 2 000 zaporoger. Lägret brändes ner, 300 zaporoger blev tagna tillfånga medan dem övriga dödades alternativt lyckades fly.^{[34][35][36][37]}

Belägringen från Poltava

[redigera | redigera wikitext]

Under mitten från våren gick trupperna ovan mot Vorskla samt anvisades kvarter längs vattendrag mot staden Poltava samt dess angränsande byar.

Karl XII planerade för att innesluta Poltavas fästning inom en försök för att locka ut Peter inom mot enstaka öppen strid.^[38] Poltava beskyddades från enstaka ryskdominerad garnison beneath ledning från överste Aleksej Stepanovitj Kelin, såsom tillträdde kommendanttjänsten den 18 januari 1709 sedan Peter inom efter Mazepas förräderi ej längre litade vid fästningens tidigare kosackgarnison.^[39] nära ankomst mot Poltava placerade Karl XII enstaka vakt vid 200 man liksom inneslöt läka staden samt Gyllenkrok fick beställning för att utföra ett ritning från staden samt producera enstaka belägringsplan.

dem svenska regementena förflyttades mot byarna runtom Poltava samt tillsammans med kungens status öppnade Gyllenkrok löpgravarna den 1 femte månaden i året 1709. Arbetet gick långsamt eftersom svenskarna ägde bristande vid skyfflar samt eftersom infanteriet fanns svagt överläts arbetet mot Mazepas kosacker. Då dessa fanns förskräckta från den ryska garnisonens beskjutning samt flydde ifrån löpgravarna plats Gyllenkrok tvungen för att hota dem tillsammans med dödsstraff ifall dem flydde vid nytt.

ifrån svenskt håll saknade man belägringsartilleri samt ammunition till för att behärska producera ett bräsch inom fästningsvallen.

Slaget vid Poltava var ett fältslag som utkämpades vid staden Poltava i dagens Ukraina den 28 juni 1709 (enligt den svenska kalendern; 27 juni enligt den julianska och 8 juli enligt den gregorianska)

beneath belägringens gång utkämpade detta svenska samt ryska kavalleriet, tillsammans tillsammans med sina allierade kosacker, flera skärmytslingar angående kontrollen från dem omkringliggande byarna samt deras förnödenheter. Belägringen drog ut ovan sex veckor samt till fanns ljus blev flera svenska soldater dödsskjutna från ryska skarpskyttar alternativt från fästningens kanoner.

Gyllenkrok övervägde olika metoder till för att nå en snabbt kritisk, dock liksom slutade tillsammans misslyckade minsprängningar nära fästningsvallen samt ett planerad generalstormning likt avblåstes vid bas från bristande vid artilleriammunition.^{[40][41][42][43]}

På andra sidan Vorskla grupperade ett större rysk styrka likt steg på grund av steg grävde löpgravar samt byggde framskjutna fältbefästningar inom struktur från skansar samt redutter vid den östra stranden till för att producera förbindelser tillsammans Poltavas garnison.

på grund av för att motarbeta detta lät Gyllenkrok gräva löpgravar samt bygga fältbefästningar längs vattendrag söder, öster samt väster ifall Poltava. då ryssarna genomförde olika aktioner på grund av för att skicka förnödenheter samt truppförstärkningar mot staden utvecklades situationen vid dem båda sidorna från vattendrag mot en skyttegravskrig längs enstaka nio kilometer utdragen frontlinje.

Svenska insatsstyrkor nedsänkt stridsberedda uppe vid högplatåerna nära vattendrag till för att snabbt behärska genomföra motanfall mot ryska trupprörelser. Dalgången fanns dock vattensjuk samt beneath start från juni 1709 kom kraftiga regnfall liksom översvämmade båda stränderna. Den 5 juni anlände Peter inom tillsammans ryska värvare mot dem ryska fältbefästningarna vid den östra stranden.

Slaget vid Poltava den 28 juni 1709 uppfattas av många som slutet på den svenska stormaktstiden

ifrån detta håll kunde han ej uträtta något. Den ryska ledningen påbörjade en flertal rekognosceringsturer längs vattendrag till för att leta efter enstaka lämplig område för att föra ovan läka armén mot den svenska sidan från Vorskla. Den 15 juni fattade ledningen beslutet ifall för att genomföra ett massiv anfallsrörelse vid flera ställen samtidigt mot dem svenska posteringarna längs Vorskla.^[44][45] vid aftonen innan detta planerade anfallet proklamerade tsaren nästa order:

”	Nu besitter timman slagit, då kurera vårt faderlands öde ligger inom era händer: antingen kommer Ryssland för att förgöras alternativt därför kommer denna för att födas vid nytt inom ädlare struktur. samt ni bör ej tänka ifall er själva för att ni existerar beväpnade samt färdiga för att slåss på grund av Peter, utan till tsardömet, tilldelat Peter genom hans barnafödande samt från samtliga ryska människor.	„
– Peter I.[46]

Rysk motoffensiv

[redigera | redigera wikitext]

På morgonen den 17 juni anföll Peter I:s armé dem svenska samt zaporogiska posteringarna nära Nizjnje Mlyny, Poltava samt Petrovka.

nära Poltava anföll ryssarna nära detta gamla broläget vid ett beneath natten byggd kavelbro, dock såsom slogs igen strax efter lunchtid. Ryssarna återupptog striden identisk natt innan dem utrymde sina ställningar vid sin blad från Vorskla-floden. nära byn Nizjnje Mlyny drygt tre kilometer söder angående Poltavas fästning höll en svenskt detachement ur Livdragonregementet en par redutter.

Dessa angreps från general Ludwig Nicolaus von Hallarts trupper, vilket beneath natten korsat Vorsklas huvudfåra samt upprättat en litet brohuvud. Anfallet slogs igen då Karl XII kom dit tillsammans med Dalregementetslivbataljon. då Karl XII därefter fanns vid väg igen mot Poltava träffades denne inom vänster fotblad från enstaka muskötkula.

nära fästningen fortsatte han för att övervaka verksamheten tills denne matt från blodförlust måste låta fältskärenMelchior Neumann behandla hans skottskada.

Kungen insjuknade snabbt samt beneath några dagar svävade hans liv inom fara mot resultat från sårfeber samt kraftig blodförgiftning. Då Karl XII ej såsom brukligt plats kunde föra befälet övertogs detta direkta befälet ovan den svenska armén mot Rehnskiöld, vilket förhöll trupperna passiva nära Poltavas närhet.^[47] beneath dagarna led den svenska armén från livsmedelsbrist samt deserteringar.^[48] Den 21 juni ägde den ryska huvudstyrkan hunnit ovan Vorskla samt slagit läger nära byn Semjonovka.

Den 22 juni fick Karl XII underrättelser angående för att situationen till monark Stanisław samt generalmajor Krassow inom Polen plats många brydsam samt för att någon hjälp ifrån dem ej fanns för att vänta. Natten mot den 26 juni flyttade Peter inom sin armé söderut samt slog läger nära byn Jakovtsi, fem kilometer norr ifall Poltava.

Framför lägrets sydvästra hörn samt nära Jakovtsi beordrade tsaren sina trupper för att bygga en antal redutter.^[49][50]

Det svenska högkvarterets vetskap angående för att inga förstärkningar fanns vid väg, för att en ryskt storanfall skulle igångsättas inom begränsad samt för att underhållssituationen raskt förvärrades lämnades anfall liksom detta enda tänkbara handlingsalternativet.

Någon chans för att vänta ytterligare inom hopp ifall för att kungen skulle bli således återställd för att han egen kunde leda sin armé vid slagfältet fanns ej. ej heller fanns chans för att pressa alternativt locka ryssarna mot för att anfalla inledningsvis. vid söndagen den 27 juni efter fältgudstjänsten tog Karl XII, liksom sakta började återhämta sig ifrån sin förhöjd kroppstemperatur, beslutet för att vandra mot anfall nästa morgon.

närvarande inom beslutet fanns fältmarskalk Rehnskiöld, fältkanslichefen Piper samt tjänstgörande "stabschefen" överste Gustaf Henrik von Siegroth, arbetsledare till Dalregementet. Kungen beordrade senare Gyllenkrok för att indela infanteriet inom fyra kolonner samt ansvara till dess gruppering inför den kommande drabbningen. Rehnskiöld skulle senare sköta Gyllenkroks övning för att rekognoscera slagfältet, samt inom slaget skulle Gyllenkrok fungera vilket observatör samt sambandsofficer, fri ifrån ansvar.^[51] Den svenska stridsplanen utformades från Rehnskiöld inom samråd tillsammans kungen.

Planen gick ut vid för att detta svenska infanteriet skulle delas upp inom fyra kolonner liksom innan gryningen skulle genomföra enstaka överraskande genomrusning från detta ryska reduttsystemet inom struktur från en kombinerat infanteri- samt kavallerianfall. detta svenska kavalleriet skulle följa infanteriet på baksidan, uppdelade inom sex kolonner, samt driva försvunnen detta ryska kavalleriet stationerade på baksidan redutterna, till för att därefter skära från dem ryska reträttvägarna norr angående detta ryska lägret.

Efter för att infanterikolonnerna gått förbi redutterna skulle dem anfalla detta ryska fältlägrets västra front, samtidigt liksom dem svenska ryttarna opererade mot lägrets norra front. Infanteriet skulle utdela huvudstöten inom detta avslutande anfall mot lägret, varefter den ryska förskansade armén skulle stå instängd tillsammans ryggen mot vattendrag samt hotas från total undergång.^{[52][53][54][55]}

Slagordning

[redigera | redigera wikitext]

Svenska armén

[redigera | redigera wikitext]

Enligt detta svenska generalstabsverkets beräkningar kommenderade Karl XII nära Poltava samt dess omnejd ovan 24 700 svenska reguljära trupper, varav 22 450 stridsdugliga, samt omkring 6 000 irreguljära kosacktrupper samt zaporoger.^[56][1][3] detta reguljära svenska infanteriet bestod från totalt 11 270 man, varav 1 070 underofficerare, tillsammans med enstaka produktiv stridande styrka vid 9 300 man.^[57][1] detta reguljära svenska kavalleriet bestod från 6 840 ryttare samt 6 240 dragoner, totalt 13 080 man, tillsammans enstaka produktiv stridande styrka vid 11 900 man.^[58][1] Antalet svenska officerare uppskattades mot mellan 1 850 samt 2 000.^[59] Mazepas samt Gordejenkos trupper beordrades för att stanna kvar inom sitt härläger nära Pusjkarjovka.^[1] Inför huvuddrabbningen skulle den som anfaller svenska huvudstyrkan bestå från 8 170 fotsoldater spridda mellan 18 bataljoner samt 7 800 ryttare samt dragoner spridda mellan 109 skvadroner.^[56][3][60] dem inom slaget deltagande officerarna uppskattades mot 290 kavalleriofficerare, 240−290 dragonofficerare samt omkring 680 infanteriofficerare alternativt totalt 1 210−1 260 officerare.^[61] Endast fyra 3-pundiga regementskanoner samt fyra ammunitionsvagnar, betjänade från omkring 30 artillerister beneath kapten Hans Clerckberg, skulle medföras inför drabbningen.^[62] Innan drabbningen skulle starta genomförde omkring 1 000 irreguljära valakryttare beneath överste Sandul Koltza en avledande anfall mot dem numeriskt värde ryska redutterna nära Jakovtsi till för att dra ryssarnas uppmärksamhet ifrån den svenska huvudstyrkan.^[63] dem svenska trupperna fanns samlade tillsammans med högkvarteret, Livgardet samt infanteriet nära samt väster ifall "klosterhöjden" riktning angående Poltava.

Kavalleriet fanns inom öppna läger mellan byarna Ribitsi samt Pusjkarjovka, en par kilometer väster angående infanteriet.^[56][3][60]

Huvudstyrkan

[redigera | redigera wikitext]

I huvudstyrkan skulle detta svenska infanteriet marschera vid fyra kolonner beneath ledare från, ifrån vänster mot motsats till vänster, från generalmajorerna Axel Sparre, Berndt Otto Stackelberg, Carl Gustaf Roos samt Anders Lagercrona.

Kavalleriet skulle ställas upp på baksidan infanteriet samt indelas inom sex kolonner. Den vänstra kavalleriflygelns tre kolonner skulle ledas från generalmajor Hugo Johan Hamilton samt den högra från generalmajor Carl Gustaf Creutz. Rehnskiöld förde detta högsta befälet, Lewenhaupt skulle leda infanteriet samt kavalleriet skulle främst ansvaras från generalmajor Wolmar Anton von Schlippenbach.

Karl XII ville iaktta striden personligen samt lät sig transporteras nära infanteriet vid enstaka bår vilket spänts mellan numeriskt värde hästar,^[60] tillverkad från Morakompani inom Dalregementet.^[64] enstaka sektion bestående från 24 särskilt utvalda soldater ur Livgardet samt 15 ur Drabantkåren beneath officer från drabantlöjtnantJohan Giertta skulle verka såsom kungens personlig livvakt.^[65] inom kungens uppvaktning vilket medföljde vid slagfältet ingick hovstaten beneath överseende från hovintendentGustaf von Düben, fältkansliet beneath Piper samt statssekreterarenOlof Hermelin, utländska sändebud samt militärer såsom Stanisław Poniatowski samt James Jefferyes, hovpredikantenJöran Nordberg samt flera adjutanter, medicinsk expert, taffeltäckare, pager samt lakejer.^[66]

Den inledande infanterikolonnen längst bort mot vänster beneath generalmajor Sparre bestod från Västmanlands regementes numeriskt värde bataljoner vid 1 100 man beneath Erik Sparre, Närke-Värmlands regementes numeriskt värde bataljoner vid 1 200 man, samt enstaka trupp vid 300 man ur Jönköpings regemente beneath Georg von Buschwaldt.

Den andra kolonnen beneath generalmajor Stackelberg bestod från Västerbottens regementes numeriskt värde bataljoner vid 600 man beneath Gideon Fock, enstaka trupp vid 380 man ur Östgöta infanteriregemente beneath Anders Appelgren samt Upplands regementes numeriskt värde bataljoner vid 690 man beneath Gustav Stiernhöök. Den tredjeplats kolonnen beneath generalmajor Roos bestod från Dalregementets numeriskt värde bataljoner vid 1 100 man beneath Gustaf Henrik von Siegroth samt numeriskt värde bataljoner ur Livgardet.

Den fjärde kolonnen längst bort mot motsats till vänster beneath generalmajor Lagercrona bestod från ett trupp vid 500 man ur Kalmars regemente beneath Gustaf Ranck, enstaka trupp vid 500 man ur Skaraborgs regemente beneath Carl Gustav Ulfsparre, samt numeriskt värde ytterligare bataljoner ur Livgardet. Livgardet bestod från sammanlagt 1 800 man beneath Carl Magnus Posse.^[67][68][69]

Den vänstra kavalleriflygelns tre kolonner beneath generalmajor Hamilton bestod från Skånska ståndsdragonregementets 8 alternativt 10 skvadroner beneath prins Maximilian Emanuel från Württemberg-Winnental, Östgöta kavalleriregementes 8 skvadroner beneath Hamilton, Nylands kavalleriregementes 10 skvadroner beneath Anders Torstenson, Åbo samt Björneborgs läns kavalleriregementes 8 skvadroner beneath Gustaf Eneskjöld, Upplands ståndsdragonregementes 8 skvadroner beneath Anders Wennerstedt, 10 skvadroner ur Nils Gyllenstiernas dragonregemente samt 10 skvadroner ur Carl Gustaf Dückers dragonregemente.

Den högra kavalleriflygelns tre kolonner beneath generalmajor Creutz bestod från 1 skvadron ur Drabantkåren beneath Carl Gustaf Hårdh, Livdragonregementets 8 skvadroner beneath Philip Örnestedt, 12 skvadroner ur Livregementet mot ridhäst beneath Creutz, Smålands kavalleriregementes 8 skvadroner beneath Johan Valentin von Daldorff, 8 skvadroner plats ur Norra respektive Södra skånska kavalleriregementen beneath Gustaf Horn respektive Carl Gustaf Örnestedt, 8 alternativt 10 skvadroner ur Nils Hielms dragonregemente samt 8 skvadroner ur Gustaf Adam Taubesdragonregemente.^[70]

Övriga posteringar

[redigera | redigera wikitext]

Både Karl XII samt Rehnskiöld ansåg för att dem återstående 8 000 svenska trupperna ej skulle behövas inför striden samt beordrade dessa för att bevaka trossen, belägringsverken nära Poltava samt förbindelserna längs Vorskla.

nära Poltava stod ett belägringsstyrka vid 1 300 man, bestående från enstaka trupp vardera ur Södermanlands respektive Kronobergs infanteriregementen beneath Gabriel von Weidenhaijn respektive Johan Cronman, 4 skvadroner ur Livdragonregementet samt belägringsartilleriet, liksom enstaka fältvakt vid 30 ryttare nära Poltavas förstad.

detta fanns ett postering nära Nizjnje Mlyny bestående från ett trupp vid 200 man ur Livgardet beneath Gabriel Johan Lagerhjelm, medan enstaka postering nära Bulanovka tolv kilometer söder angående staden, bestående från 30 dragoner beneath sekundlöjtnant Carl von Roland, drogs in den 27 juni.^[71] nära Novyje Sanzjary stod generalmajor Johan August Meijerfeldts dragonregemente vid 1 000 man samt sedan 26 juni artilleriets bakre trossdelar.

Längs Vorskla nedströms fästningen fanns svenska posteringar nära Bilyki, Kobeljaki samt Sokolki, liksom svenskvänliga kosacker samt zaporoger längs Psiols nedre lopp.^[60] nära Bilyki stod 300 ryttare huvudsakligen ifrån Dückers dragoner beneath överstelöjtnant Thomas Funck, samt nära Kobeljaki samt Stokolkow stod 500 ryttare huvudsakligen ifrån Södra skånska kavalleriregementet beneath överstelöjtnant Göran Silfverhielm.^[2][4][72]

Kvar inom detta svenska högkvarteret nära Pusjkarjovka fanns 2 200 svenska soldater, mestadels sjuka samt skadade, 28 varierande pjäser ur fältartilleriet samt Mazepas samt Gordejenkos kosacker samt zaporoger.^[3] Trossen bestod från Adelsfanans fyra skvadroner beneath Anders Ramsvärd, ett skvadron ur Livländska adelsfanan, fyra skvadroner plats ur Karelska kavalleriregementet respektive Upplands ståndsdragonregemente beneath Carl Kruse, fyra skvadroner ur Schlippenbachs dragonregemente beneath överstelöjtnant Arvid Johan von Kaulbars, fyra skvadroner ur Carl Gustaf von Schreiterfeldt dragonregemente samt 4 skvadroner ur Henrik Otto von Albedyls dragonregemente.^[4] Artilleriet beneath ledare från överste Rudolf von Bünow bestod från sexton 3-pundskanoner tillsammans 150 ny tillväxt, fem 6-pundskanoner tillsammans med 110 ny tillväxt per eldrör, numeriskt värde haubitser vid 16 pund tillsammans med 45 ny tillväxt per eldrör samt fem mörsare vid 6 pund tillsammans 15 granater per eldrör.^[2][73]

Ryska armén

[redigera | redigera wikitext]

Peter inom kommenderade ovan 51 000 reguljära ryska trupper samt 23 000 irreguljära kosacker samt kalmucker.

Här, invid den lilla staden Poltava, skulle snart stå ett slag som kallats svensk historias viktigaste

detta ryska reguljära infanteriet räknade högst 24 500 man inom slaglinjen inför huvuddrabbningen. detta ryska reguljära kavalleriet bestod inför huvuddrabbningen från omkring 14 600 dragoner.^[1] från dem ryska trupperna befann sig omkring 60 bataljoner, omkring 27 000 man, samt artilleriet inom detta stärka lägret.

var fanns även Peter I:s en grupp personer som arbetar tillsammans ofta militärt samt uppvaktning.^[1] numeriskt värde infanteriregementen stod vilket säkerhetsbesättning inom detta gamla lägret nära Semjonovka samt redutterna nära Petrovka.^[1] dem sjuka samt skadade ryska soldaterna plats bortförda ifrån lägret, medan antalet hästar samt civila existerar oklart.

såsom skyddstrupp nära den ryska tross liksom förts norrut mot Rubljovka fanns minimalt en regemente.^[60] detta ryska reguljära kavalleriet, vilket bestod från omkring 30 dragon- samt dragongrenadjärregementen tillsammans med 20–23 haubitser samt kanoner, totalt omkring 20 000 dragoner fanns förlagda längs Maloje Budisjtjeskogens bryn, strax norr ifall reduttlinjen samt väster angående Jakovtsilägrets västra front.^[1] Kavalleriet leddes från Aleksandr Mensjikov inom samverkan tillsammans generallöjtnant Carl Ewald von Rönne.

beneath generalmajoren furst Grigorij Semjonovitj Volkonskij avdelades sex dragonregementen alternativt omkring 4 000 dragoner till samverkan tillsammans Skoropadskyjs irreguljära kavalleri.^[1]

Under senare delen från slaget detacherades ifrån lägret ett speciell stridsgrupp likt beneath Mensjikovs ledare skulle anfalla eventuella svenska reservtrupper.

Gruppen bestod från 6 299 man spridda mellan 3 813 dragoner beneath generalmajor Johan Kristian Heinske samt 2 486 fotsoldater beneath generallöjtnant Samuel Rentzel.^[74] Kavalleriet utgjordes från Troitska regementets sju skvadroner vid 771 man, Smolenska regementets tio skvadroner vid 992 man, Jamburgska regementets sex skvadroner vid 617 man, Sankt Petersburgska regementets sju skvadroner vid 723 man samt Kargopolska regementets sju skvadroner vid 710 man.

Infanteriet utgjordes från Tobolska regementets numeriskt värde bataljoner vid 1 006 man, Koporska regementets trupp vid 517 man, Andrej Jurivitj Inglis regementes trupp vid 654 man samt Fichtenheimska regementets trupp vid 309 man.^[74]

Enligt den rysk-ukrainske historikern Valerij Moltusovs studier bör dem tolv redutterna utanför detta ryska lägret äga bemannats från 4 730 man ifrån sex infanteriregementen beneath brigadör Savva Vasiljevitj Ajgustov.^[75] styrka bestod från Belgorodska regementets numeriskt värde bataljoner vid 1 067 man beneath Vasilij Jakovlevitj Levasjov, Netjajevs regementes numeriskt värde bataljoner vid 634 man beneath Ivan Konstantinovitj Netjajev, Nelidovs regemente 2 bataljoner vid 749 man beneath Ivan Fjodorovitj Nelidov, Nekljudovs regementes numeriskt värde bataljoner vid 705 man beneath Matvej Nekljudov, Jamburgska regementets numeriskt värde bataljoner vid 682 man beneath Jakov Jurievitj Vestov samt von Deldins regementes numeriskt värde bataljoner vid 893 man beneath Jeremej Vilimovitj von Deldin.^[76] dem numeriskt värde redutterna belägna nära Jakovtsi bemannades tillsammans 1 700 soldater, medan dem tio övriga redutterna bör bemannades från inom medelvärde 300 soldater vardera.

dem sex inledande anlagda redutterna inom baslinjen ägde enstaka besättning vid 200 soldater vardera. varenda långsida skulle äga bemannats från 50 man, dock inom verkligheten skulle endast 25 aktiva skyttar äga stått inom beredskap medan den halva styrka skulle ladda ifall skyttarnas vapen.^[77] Vidare bestyckades redutterna från mellan 15 samt 20 medeltunga kanoner samt på baksidan den tvärgående reduttlinjen placerades 13 stycken 3-pundiga mörsare.

på baksidan tvärlinjen grupperades omkring 10 000 ryska dragoner alternativt 16 dragonregementen beneath Mensjikovs officer, formerade mellan 74 skvadroner vid tre linjer på baksidan varandra. Kavalleriet mot vänster kommenderades från generallöjtnant Rönne, inom mitten från generalmajor Heinske samt mot motsats till vänster från generallöjtnant Rudolf Felix Bauer.

en beridet grenadjärregemente ställdes vid båda sidorna från kavalleriet vilket flankskydd.^[78][75][79]

I Poltavas fästning fanns omkring 3 000 soldater beneath kommendant Kelins officer, arbetsledare till Tverska regementet. vid fästningens vallar fanns 28 mindre kanoner tillsammans omkring 100 artillerister beneath fortifikationschef jean dem Terson.

inom belägringens introduktion bestod garnisonen från fyra bataljoner ur Kelins regemente samt Ustiuzjska regementet beneath överste Ivan von Mengden. Natten mellan den 15 samt 16 femte månaden i året förstärktes garnisonen tillsammans enstaka sektion angående 900 man beneath ledare från brigadören Aleksej Aleksejevitj Golovin. inom avdelningen ingick tre mindre bataljoner ur Fichtenheimska regementet beneath överste Ivan Samuilovitj Fichtenheim, Nevska alternativt Apraksins regemente beneath överstelöjtnant Vasilij Pestrikov samt Permska regementet beneath överste Timofej Ivanovitj Treiden.

från Poltavska kosackregementet beneath överste Ivan Prokofievitj Levenet ingick beneath belägringen några kompanier inom Poltavas garnison, medan dem övriga plats arrangerade eller organiserade på ett visst sätt vid andra håll.^[5]

Valplatsens terräng

[redigera | redigera wikitext]

Valplatsen nedsänkt vid den västra sidan från vattendrag Vorskla, likt rann inom sydlig riktning mot Dnepr.

vattendrag fanns uppdelad inom flera biflöden, åar samt bäckar vilket slöt upp längs enstaka sank samt sumpig flodsänka vilket bildade ett mindre lågland, mellan enstaka samt numeriskt värde kilometer nära. Väster angående Vorsklafloden reste sig ett vidsträckt jämn samt liksom bildade en stort, flackt platålandskap liksom genomkorsades från flera skogbevuxna raviner.

Söder angående valplatsen, vid platån alldeles nära dem höga sluttningarna ned mot den västra stranden från Vorskla, nedsänkt staden Poltava. Staden ägde sitt läge var den gamla leden mellan Kiev samt Kharkov klev ovan Vorskla, samt fanns omgiven från raviner samt byar. all stadsområdet inklusive förstaden omfattade något ovan enstaka kvadratkilometers yta.

Själva fästningsområdet samt den sektion från stadsbebyggelsen liksom detta inneslöt plats cirka 1 000 × 600 meter. Befästningsområdet klövs inom numeriskt värde delar från ett ravin vilket genomkorsade landskap. från befästningsområdets numeriskt värde delar plats den norra större samt rymde den egentliga staden, medan den södra utgjordes från den mindre förstaden Masurovka.

Sluttningarna upp mot Masurovka kläddes från körsbärslundar. Strax nordväst angående fästningen nedsänkt vid öppet land enstaka beneath belägringens gång nedbränd förstad vilket omgavs från enstaka utdragen bågformad jordvall.^[80]

Strax öster angående fästningen ledde branta skogbeväxta backar ner mot vattendrag samt en drygt ett kvadratkilometer stort fält, liksom översvämmades varenda kalenderår.

Söder angående Poltava löpte ett utdragen ravin var belägringstrupperna ägde sin bivack. Norr angående staden skar enstaka utdragen samt bred ravin in inom höglandet ovan vattendrag liksom löpte inom nord-sydlig riktning mot den vidsträckta Jakovtsiskogen, tillsammans en ravinsystem fulla från bäckar samt små tjärnar. Skogen sträckte sig ifrån Poltavas utkanter inom söder mot byn Jakovtsi tillsammans med detta ryska huvudlägret inom norr, byarna Pavlenki samt Maloje Pavlenki inom väst samt sluttningarna mot vattendrag Vorskla inom öst.

Karl XII:s ryska fälttåg har starka kopplingar till det dagsaktuella kriget i Ukraina

Drygt enstaka kilometer nordväst ifall Poltava reste sig ett långsträckt höjd såsom slöt an mot Jakovtsiskogen, samt dess sluttningar fanns täckta från vindruvsodlingar samt stora körsbärsträdgårdar. vid denna höjds södra spets nedsänkt en religiös byggnad var den svenska ledningen ägde sitt högkvarter. nära klosterhöjden ägde även detta svenska infanteriet sitt bivack dagarna innan slaget.

Drygt fyra kilometer väster angående infanteriets läger nedsänkt detta svenska kavalleriets vidsträckta läger vid den vågiga öppet land mellan byarna Ribitsi samt Pusjkarjovka. Söder ifall Pusjkarjovka stod större delen från arméns tross tillsammans dess tusentals vagnar uppställda delvis inom skydd från enstaka massiv ravin.^[81]

Slätten likt omgav detta ryska lägret inom väst samt norr fanns relativt platt samt svagt lutande, samt täcktes från torr lössjord.

Ungefär ett kilometer väst angående lägret bildade böljorna inom landskapet enstaka massiv sänka inom närheten från byn Pobivanka. noggrann intill den nedsänkt detta vidsträckta Maloje Budisjtjeskogen. Denna sträckte sig norrut samt inom ett nära båge åt nordväst, var den följde Ivantjinskijbäcken likt kröp fram inom enstaka svag sänka kallad "Lilla moraset", vars botten plats fylld från gyttjiga moras samt ett sektion små dammar.

Utspridda inom trakterna fanns detta även enstaka massiv mängd jordkulor, inom vilka befolkningen förvarade sina livsmedel, samt vilket utgjorde farliga hinder till förbipasserande ryttare. nära bäckens flöde stod byarna Maloje Budisjtje samt Ivantjinskij tillsammans stugor gjorda från lera samt halmtak, omgivna från stängsel samt körsbärsträd.

Mellan Maloje Budisjtje- samt Jakovtsiskogarna fanns ett mellan 1 200 samt 1 500 meter bred korridor, beväxt tillsammans enstaka sektion buskar samt enstaka samt ytterligare trädgrupp. inom dess längdriktning löpte enstaka svag ås såsom skilde Maloje Budisjtjeskogen ifrån den sålunda kallade "Stora ouvragen", en skogbeklätt ravinsystem tillsammans byarna Tachtaulov, Osmatjiki samt Zjuki utanför dess norra skogsbryn.

Korridoren mellan Maloje Budisjtje- samt Jakovtsiskogarna fanns den enda raka vägen liksom svenska trupper kunde nyttja på grund av för att angripa detta ryska lägret. Då den ryska ledningen förstod korridorens innebörd avgjorde Peter inom för att anlägga befästningar till för att blockera svenskarnas marschväg. ursprunglig anlades sex redutter tvärs ovan öppningen mellan dem numeriskt värde skogarna.

Sedan gavs beställning angående för att bygga fyra ytterligare redutter inom rät vinkel ut ifrån baslinjen inom riktning mot svenskarna.^[82][83]

Uppmarschen mot valplatsen

[redigera | redigera wikitext]

Klockan tjugotre den 27 juni gav Rehnskiöld beställning angående uppbrott. Innan marschen höll armén korum tillsammans bön, varefter soldaterna sjöng tyst vers 6 ur psalm 96 ifrån 1695 års psalmbok.

I juni 1709 befann sig den svenska hären i Ukraina

Strax efter klockan en vid natten begav sig dem svenska kolonnerna iväg beneath tystnad mot dem ryska redutterna, samtidigt såsom Koltza tillsammans med sitt utgångsläge ifrån klosterhöjden genomförde sitt avledningsanfall utmed Vorskla mot byn Jakovtsi.^[84] Redan ifrån start blev marschen problemfylld då enstaka sektion enheter vid bas från nattmörkret hamnade vid fel ställe, varefter Rehnskiöld ägde en häftigt meningsutbyte tillsammans Lewenhaupt.

längst bort ut vid den vänstra flanken red generalmajor Hamilton fel tillsammans med sina kavalleriavdelningar. Infanteriet vilket kom ursprunglig vid område blev tvungna för att stanna kvar inom sina formationer. nära denna tidpunkt gav sig generalmajor Schlippenbach ut vid enstaka rekognosceringstur till för att forma sig ett perception ifall landskapet samt kavalleriets anfallsvägar.

denne försvann dock bland dem ryska linjerna samt kvar vid platsen fanns generalmajor Creutz, vilket för tillfället inom praktiken fick leda detta svenska kavalleriet beneath resten från dagen. nära gryningen gick detta svenska infanteriet ovan mot linjeformation.^[63][85]

På natten mot den 28 juni red Rönne tillsammans ett rysk rekognosceringspatrull mot detta svenska lägret, var han upptäckte ett tyst, dock febril handling.

han plats övertygad angående för att svenskarna gjorde sig redo på grund av utmarsch samt återvände tillsammans sin patrull mot reduttlinjen. han beordrade sina dragoner för att utföra sig redo till strid samt runtomkring honom pågick arbeten tillsammans för att bygga nya redutter.^[86]

Under natten begav sig Gyllenkrok tillsammans med några fortifikationsofficerare vid ett rekognosceringstur då denne fick lyssna en huggande samt bultande ljud inom horisonten.

då denne red ut vid fältet till för att undersöka ljudet upptäckte han för att ryssarna beneath natten ägde byggt fyra redutter såsom nedsänkt inom ett rät vinkel framför svenskarnas marschrutt. vid vägen åter stötte denne vid Rehnskiöld isolerad vid fältet samt rapporterade till honom ifall hans upptäckt, liksom blev fullständigt överraskad samt tvingades lägga ifall sin stridsplan.

Rehnskiöld red igen mot infanteriet samt beordrade dem för att återigen ställa upp inom marschordning inom fyra kolonner. Gyllenkrok fortsatte sin rekognosceringstur utanför dem ryska redutterna samt avbröts plötsligt från pistolskott, följt från trumvirvlar. dem ryska besättningarna vilket arbetade vid dem fyra nybyggda redutterna kastade ifrån sig sina verktyg samt intog sina eldställningar