Vad är positivt med planekonomi

Denna produkt handlar angående detta ekonomiska systemet planekonomi. på grund av skivbolaget tillsammans med identisk namn, titta Planekonomi (skivbolag).

Planekonomi alternativt planhushållning existerar en ekonomiskt struktur var staten planerar samt styr ekonomin.^[1][2] Planekonomin bygger vid för att följa administrativa alternativt politiska riktlinjer till hur samhällets finans bör utvecklas.^[3] termen anses äga myntats från ljus Hammarskjöld.^[4]

Det existerar dem styrande politikerna, myndigheterna alternativt människor direkt vilket bestämmer planerna beroende vid teoretisk alternativt praktisk inriktning.

inom dessa bestäms vilka produkter samt tjänster vilket skall finnas samt vilka kostnader likt skall gälla. Även inriktningen vid undersökning, lantbruk samt träning besitter inom detta tidigare kommunistiskt styrda Östeuropa bestämts från centralmaktens planering.^[5] såsom regel avses tillsammans begreppet centraliserad (statlig) finansiell styrning.

inom detta socialistiska tänkandet ingår planekonomin vilket huvud del.^[6]

Planekonomi finns inom flera varianter. Statssocialistiska ekonomer förespråkade nationalisering från samtliga produktionsmedel. Planekonomin ersätter då marknaden, medan detta finns andra former var planekonomi istället fungerar likt en komplement mot marknadsekonomin.^[7]

Lenin insåg tidigt problemen tillsammans med för att erhålla planekonomin för att fungera inom detta tidiga Sovjetunionen, då landet plats många underutvecklat samt plats kraftigt försvagat efter inledande världskriget samt ryska inbördeskriget.

Därför införde denne beneath sina sista tid nära makten den således kallade Nya ekonomiska politiken (NEP) likt innebar för att bönderna fick sälja enstaka sektion från sitt överskott vid ett privat handelsplats. Då Stalin trädde mot makten, 1927, gick dock all Sovjetunionen ovan mot femårsplaner samt jordbruket kollektiviserades.

Även utvecklingen inom fascismensItalien (särskilt beneath 1930-talet) samt inom nazityskland (med bland annat "fyraårsplaner") ledde mot ett viss statlig styrning inbegripande nationaliseringar, även ifall fascismen ännu stödjer privategendomens samt kapitalismens existens.^[8]

Centralplanering

[redigera | redigera wikitext]

Planekonomi uppfattas normalt likt motsatsen mot marknadsekonomi.

Då tänker man enbart vid hur staten upprättar ramarna på grund av företagens ekonomiska aktiviteter. Planekonomi förstås då vilket ett genomgripande huvud styrning från enstaka massiv sektion från dem ekonomiska aktiviteterna inom samhället. Planekonomi tillämpas emellertid även inom företag liksom verkar inom kapitalismen. Själva idén tillsammans för att etablera företag existerar för att ställa flera ekonomiska aktiviteter beneath gemensam ledning på grund av för att möjliggöra planerad distribution från tillgångar ifrån enstaka mot enstaka ytterligare.

inom stora företag kunna denna förberedelse mot sina metoder likna den samhälleliga planekonomin.

Om enstaka interventionistisk modell bör ersätta kapitalismens horisontella relationer tillsammans ett huvud styrning måste den omfatta en struktur till för att kontinuerligt att fatta beslut eller bestämma något vilket ekonomins slutresultat bör existera. detta kräver inom sin tur upplysning både angående konsumenternas preferenser samt angående alternativkostnaderna på grund av olika varor.

till för att att fatta beslut eller bestämma något angående detta slutresultat existerar möjligt tillsammans tanke vid resurser vid arbetskraft, råvaror samt fasta produktionsmedel måste enstaka kalkyl göras från den bruttomängd från varenda vara såsom behövs vilket bidrag inom ekonomin. Slutligen inbegriper planekonomi en incitamentssystem liksom garanterar för att produktionen sker planenligt samt för att informationen ifall konsumentpreferenserna levereras mot planerarna.

Ett centralt instrument på grund av för att maximera konsumentnyttan inom förhållande mot resursåtgången existerar produktionsfaktormatrisen, enstaka kvadratisk matris tillsammans lika flera rader samt kolumner såsom antalet föremål eller textstycken likt ekonomin producerar. varenda matriselement a_i,j anger hur flera enheter från vara j vilket detta behövs på grund av för att producera enstaka objekt från vara inom.

dem sammanlagda tillgångar såsom behövs på grund av produktionen från produkten inom ges då från ekvationen

x_i = a_i,1x₁ + a_i,2x₂ + a_i,3x₃………. + a_i,nx_j + l_i ,

där l_i betecknar den mänskliga arbetstid såsom tillförs inom detta produktionssteg.

(I planekonomiska modeller används nästan uteslutande mänsklig arbetstid liksom primär räkenskapsenhet samt indikator. detta innebär för att finansiell effektivitet uttrycks såsom arbetstidsminimering samt för att andra prestandamått, såsom miljöhänsyn, räknas angående inom denna grupp. Arbetstiden besitter alltså enstaka särställning inom ekvationen.

Detta gäller okvalificerat sysselsättning. till behöriga arbeten är kapabel förfaras liksom tillsammans produkter samt tjänster inom övrigt, mot modell därför för att produktionsfaktorsmatrisen inbegriper även dem tillgångar likt behövs på grund av för att producera kompetensen.)

Med matrisbeteckningar är kapabel bota ekvationssystemet, på grund av ekonomins samtliga varor, tecknas

X = A·X + L

där X samt L existerar kolumnmatriser samt A ett kvadratisk matris.

Lösning från denna ekvation ger X uttryckt inom L, detta önskar yttra ett register ovan hur stort bruttoarbetsinnehåll varenda vara äger per objekt. Detta existerar alltså kostnaden, uttryckt inom ett gemensam objekt. Denna inventering används till för att sätta kostnader vid produkterna. Matrisen A används även till för att beräkna dem mängder från samtliga insatsvaror likt behövs på grund av för att uppfylla konsumentönskemålen samt att fatta beslut eller bestämma något fanns detta finns resursbegränsningar.

I enstaka dynamisk vetenskapen om resurserhandel och finans måste matrisen A uppdateras kontinuerligt. Särskilt ofta måste nyberäkning ske från produktionsvolymerna från dem enskilda produkterna på grund av för att justera dem mot förändrade konsumentpreferenser.

Inom strukturen i en planekonomi är de företag som fungerar verksamma på uppdrag av regeringen

Beräkningarna blir många grundlig. samtliga artiklarna måste redovisas ett samt enstaka inom produktionsfaktormatrisen, ej aggregerat. därför skedde ej inom Sovjetunionen, var den centrala planeringsmyndigheten, Gosplan, kunde redovisa resursrelationerna på grund av bara 2000 varor årligen, samt andra ämbetsverk samt ministerier kunde utföra beräkningar vid 200 000 varor, samtidigt vilket Sovjetekonomin producerade 24 miljoner föremål eller textstycken.

Det skulle ej artikel möjligt för att vid rimlig period detaljerad åtgärda en fullständigt ekvationssystem tillsammans därför flera rader samt kolumner vilket produkterna inom enstaka autentisk fredstida vetenskapen om resurserhandel och finans. många från matriselementen existerar emellertid lika tillsammans med noll. (I varenda enskild produktionsprocess behövs detta ju ej direkt bidrag från noggrann varje ett från dem övriga miljontals produkterna.) tillsammans iterativa metoder skulle man tillsammans med dagens beräkningsteknik behärska ett fåtal approximativa lösningar såsom ständigt vore aktuella.

en särskilt bekymmer inom sammanhanget existerar för att lagra matriser tillsammans med flera miljoner gånger flera miljoner element. detta existerar möjligt idag, dock plats detta ej vid den tiden då Sovjetunionen officiellt användbar planekonomi.

Argument till planekonomi

[redigera | redigera wikitext]

Idén på baksidan planekonomin existerar i enlighet med en synsätt för att medborgarna bör behärska ett fåtal demokratisk övervakning ovan ekonomin samt således införa finansiell demokrati istället på grund av för att detta överlåts åt producenter samt konsumenter inom ett marknadsekonomi tillsammans privatägda företag.

dem länder vilket avskaffat marknadsekonomin samt praktiserat planekonomi äger emellertid varit diktaturer. Idag anser dessutom flera för att planekonomin, såsom den existerade inom Sovjetunionen samt dem före detta öststaterna, existerar en ineffektivt struktur liksom ej skapar ekonomiskt välstånd. vid sikt besitter dock den ekonomiska utvecklingen avstannat, liksom för att detta inom vissa fall rådde bristande vid produkter (något såsom givit upphov mot för att planekonomi ofta associeras tillsammans med köande).

Verksamheten är konsekvent inom en planekonomi

enstaka sektion från detta kunna visserligen förklaras tillsammans en många centraliseratstyrelseskick var dem beslutsfattande politikerna ej varit medvetna ifall hur behoven ser ut vid skilda platser, alternativt för att dem ignorerat dessa behov.

Argument mot planekonomi

[redigera | redigera wikitext]

Statsvetaren Bo Rothstein skriver inom Politik vilket organisation för att Adam Smiths teori angående för att staten vilket huvud aktör varken förmå erhålla alternativt hantera den informationsmängd vilket skapas inom en fritt ekonomiskt struktur dominerar den nationalekonomiska vetenskapen.

Prisbildningen inom kapitalism speglar vilket enskilda aktörer värderar varorna samt tjänsterna mot. Utan denna fria prisbildning anser man för att statlig förberedelse kommer för att ge upphov mot finansiell misshushållning samt slöseri från tillgångar. Man menar för att detta bara finns vissa fall då staten existerar ett mer lämplig skapare än marknaden, exempelvis nära tillverkning från kollektiva nyttigheter, liksom emellertid även förmå tillverkas privat dock finansieras offentligt.^[9]

Friedrich Hayek kritiserade planhushållning inom sitt verk Vägen mot träldom samt menade för att planhushållning ej fanns förenligt tillsammans med demokrati.

han menade för att ett omfattande samhälleligt finansiell program skulle bli svår för att testa effektivt inom en parlament eftersom ändringar från den förmå förstöra all planen. Därför blir parlamentets beslutsfattande endast enstaka formalitet eftersom parlamentet endast besitter för att ta ställning mot planen såsom totalitet.

Det finns flera för- och nackdelar med en planekonomi att ta hänsyn till

Hayek ansåg därmed för att den reella makten inom en sådant struktur koncentreras mot regeringen samt planeringsbyråkratin.

Den svenske statsvetaren Herbert Tingsten övergav socialdemokratin samt blev motståndare mot planekonomi. inom sitt verk Demokratiens problem argumenterade Tingsten bland annat på grund av för att detta skulle bli väldigt enkelt för att tysta oppositionella tidningar inom ett planekonomi eftersom dem styrande skulle äga auktoritet ovan papperstilldelningen.^[10]

Nationalekonomer inom den österrikiska skolan menar för att enstaka planekonomi inte någonsin kommer för att fungera, eftersom den ej besitter enstaka handelsplats till produktionsmedel.

Planekonomin är kapabel därför ej äga några kostnader, samt därmed inget sätt för att uppskatta kostnader^[11].^{[källa behövs]} Utan detta blir bokföring omöjligt; planekonomin kunna alltså ej känna till ifall dess planer äger lyckats alternativt ej, eftersom den ej vet angående den fullfölja ett profit, alternativt enstaka negativt resultat, då den beslutar för att producera något.

Planekonomi existerar i enlighet med dessa ekonomer snarare ekonomiskt kaos än förberedelse, då avskaffar man varenda sätt för att känna till om enstaka strategi existerar lyckad alternativt ej.

Decentraliserad planekonomi

[redigera | redigera wikitext]

Flera frihetliga socialister menar för att planekonomins erfarenhet inom detta närmaste går för att likna nära dagens rådande kapitalism, var beslut angående produkter samt tjänster visserligen ej sker politiskt sålunda såsom den klassiska definitionen, dock likväl från ett centralmakt.

Man äger därför kommit tillsammans andra teorier ifall planekonomi, ofta kallat decentraliserad planekonomi, var man mer inriktar sig vid enstaka direktdemokratisk styrning från produktionen vid en lokalt strategi. Detta praktiserades bland annat inom vissa delar från Spanien beneath detta spanska inbördeskriget. Arbetarråd samt direktdemokrati äger demonstrerat sig behärska förenas tillsammans denna form eller gestalt från finansiell förberedelse.

Rådssocialisten Cornelius Castoriadis^[12], dem skotska ekonomerna Cockshott/Cottrell ^[13] samt den frihetlige socialisten Michael Albert ^[14] existerar några från teoretikerna vid området.

Planekonomi är marknadsekonomins motsats

Vissa från dessa idéer besitter kommit mot praktisk användning inom samtiden, exempelvis inom EZLN:s Chiapas samt inom Hugo efternamn Venezuela.

Planekonomin inom praktiken

[redigera | redigera wikitext]

Planekonomin förekommer samt äger funnits inom flera varianter, den maximalt extrema kom mot beneath Stalintiden inom Sovjetunionen.^[15] Även dem fascistiska staterna genomförde samt använde sig från planekonomin.^[16] Sedan Sovjetunionen föll ihop besitter planhushållning liksom ekonomiskt samt politiskt struktur tappat ett massiv sektion från sin attraktionskraft.^[15] ingen centralplanerad stat besitter förenat borgerlig demokrati tillsammans planekonomi.^[15] dem flesta från dem tidigare praktiserande planekonomiska staterna existerar numera kapitalistiska stater från europeisk traditionell eller strikt efter en lära finansiell modell.^[15]

Planekonomi existerar alltså ej nödvändigtvis enstaka naturlig sektion från socialismen.

beneath femtiotalet ansågs mot modell detta socialistiska Jugoslavien nyttja kapitalistiska element (se marknadssocialism) samtidigt liksom detta kapitalistiska Japan använde sig från planekonomi. Även andra nationer äger, främst beneath krigstid, använt sig från planekonomi. beneath 1900-talet besitter detta dock varit enstaka utbredd perception för att den ekonomiska politiken varit en ideologiskt kännetecken vid enstaka politik; ju högre grad från statlig intervention samt ju lägre grad från europeisk kapitalism desto längre mot vänster placeras grupp inom regel.

[3] Ordet anses ha myntats av Dag Hammarskjöld

Varianter

[redigera | redigera wikitext]

Den sovjetiska ekonomin styrdes ifrån 1929 från femårsplaner; detta ägde varit ett politisk brännbar fråga inom dem länder var vänstern kommit mot makten hur den ekonomiska politiken inom realiteten skulle verkställas. 1930-talet präglades från intensiv bekymmer inom den västerländska ekonomin.

dem anglosaxiska länderna samt land drabbades från börsras, samt Tyskland ägde stora skulder efter inledande världskriget. Nationalekonomer oavsett ideologisk hemvist plats därför många nyfikna vid den ekonomiska utvecklingen inom Sovjet. inom Storbritannien framträdde den liberala ekonomen John Maynard Keynes, likt propagerade till ökad statlig intervention inom detta ekonomiska livet; Keynes ägde även ett inflytelserik roll nära universiteten samt bildade utbildning såsom praktiskt taget saknade konkurrens.

Det fanns dock ej bara socialistiska länder inom Europa såsom tilltalades från statliga ingripanden inom samt förberedelse från ekonomin. inom Förenta staterna användbar president Franklin RooseveltNew Deal-programmet, på grund av för att hjälpa landet vid fötter efter krisen.

Förenta staterna

[redigera | redigera wikitext]

Efter börskraschen 1929 framlade den nyvalde demokratiske presidenten Roosevelt 1933 sin "nya giv" (New Deal), på grund av för att återuppväcka den från depressionen lamslagna amerikanska ekonomin; "Det enda oss besitter för att frukta existerar fruktan själv"^[17].

på grund av för att undvika nationaliseringar från bankväsendet skulle, tillsammans Roosevelts politik, den federala statsmakten spela enstaka större energisk roll än vad traditionell Laissez faire samt klassiska marknadsekonomiska principer medgav, bl.a. inom struktur från offentliga satsningar samt sociala reformer.^[18].

1933 övergavs guldmyntfoten mot förmån till enstaka reglerad valuta, federalt arbetslöshetsunderstöd infördes, lagen ifall fabriksmässig återhämtning (National Industrial Recovery Act) m.m. antogs. Denna nya giv innebar även ökad statlig övervakning ovan penning- samt aktiemarknaderna. dock kärnan inom Roosevelts nyorientering från den amerikanska ekonomiska politiken innebar ursprunglig vilket slutligen ett färsk skattepolitik, finansierad genom underbalansering från budgeten ^[18] (deficit spending^[19]), dvs.

enstaka finansiell politik inom John Maynard Keynes anda (se vidare "Storbritannien").

[1][2] Planekonomin bygger på att följa administrativa eller politiska riktlinjer för hur samhällets ekonomi ska utvecklas

Utfallet från New Deal äger diskuteras. 1935 avskaffades lagen angående fabriksmässig återhämtning, då den från högsta domstolen förklarades olaglig. detta existerar dock en faktum den amerikanska ekonomin mellan 1933 samt 1937 kom för att växa inom obruten resultat, vilket fick arbetslöshetstalen för att falla tillsammans miljoner^[20], även ifall full aktivitet inte någonsin uppnåddes.

Efter andra världskriget genomförde Roosevelts person som följer efter någon i en position eller roll, Harry S. Truman vilket såsom benämnts såsom fortsättningen vid "New Deal"-projektet, Fair Deal, bl.a. innebärande ett expansion från socialförsäkringssystemet samt höjd minimilön. beneath republikanen Dwight D. Eisenhowers presidentperiod vid 1950- samt 60-talen kom, trots krav vid minskad federalt engagemang, demokraternas lagstiftningsåtgärder vid detta sociala samt ekonomiska området för att allmänt accepteras.^[21] beneath detta politiskt turbulenta 1960-talet, präglad från medborgrättskampen, startade den demokratiske presidenten Lyndon B.

Jonhson sitt sålunda kallade konflikt mot fattigdomen (war on poverty) samt intensifierade arbetet till sociala samt ekonomiska reformer, beneath parollen the Great Society. (Vid presidentvalet 1968 ställde Johnson ej upp till omval, istället valdes republikanen Richard Nixon.)

I start från 1980-talet tillträdde den marknadsliberale republikanen Ronald Reagan likt president.

tillsammans med honom förändrades den amerikanska ekonomiska politiken avsevärt. denne ville titta enstaka mindre stat (less government), vilket till honom innebar skattesänkningar, avregleringar samt privatiseringar, inom enlighet tillsammans med den sålunda kallade nyliberala alternativt monetaristiska ekonomiska skolan, företrädd från Milton Friedman m.fl; Reagans ämbetsperiod slutade dock tillsammans avgörande budgetunderskott.

beneath 1990-talet kom denna politik för att alltmer befästas, dock således sent liksom 2008 tvingades den likaledes republikanska Bush-administrationen, vid bas från den rådande ekonomiska krisen, främst orsakad från dem amerikanska bolåneinstituten samt bankernas svårigheter, för att genomdriva en grundlig offentligt stimulanspaket på grund av för att öka den privata efterfrågan samt konsumtionen.^{[källa behövs]} Detta äger bl.a.

jämförts tillsammans med keynesianism.^[22] mot resultat från krisen kom även dem marknadsdominerande bolåneinstituten Freddie Mac samt Fannie Mae för att övertas från den federala statsmakten.^[23] detta inflytelserik försäkringsbolaget AIG räddades likaså ifrån konkurs efter aktivt ingripande ifrån centralbanken.^[24] dem dramatiska - samt på grund av USA historiskt unika - händelserna nära denna period föranledde den demokratiske presidentkandidaten Barack Obama för att beneath valrörelsen identisk tid angripa republikanernas ekonomisk-politiska samt "misslyckade filosofi".[1]

Sverige

[redigera | redigera wikitext]

Detta segment existerar enstaka beskrivning från Sveriges ekonomiska historia och Planhushållningsdebatten.

Bertil Ohlin fanns inom slutet från 1920-talet ekonomiprofessor inom Köpenhamn, var han kom inom förbindelse tillsammans med moderna nationalekonomiska teorier, Keynes samt idéer mot socialpolitiskareformer; nationalekonomerna inom Köpenhamn plats mot skillnad ifrån sina svenska kolleger socialister alternativt radikaler.

Ohlin blev den vilket införde europeiska idéer angående statliga ingripanden inom ekonomin mot den svenska debatten. denne ville dock ej kännas nära dem sovjetiska femårsplanerna, dock kunde tilltalas från begreppet planhushållning, (myntat från dygn Hammarskjöld, vilket liksom Ohlin tillhörde den därför kallade Stockholmsskolan, inom sin tur utgående ifrån den vänsterliberale ekonomen Knut Wicksell^[25]) liksom nära detta laget plats ett diffus benämning.

Denna planhushållning skulle ta sig formulering inom yttre organisering, tillsammans borgerlighetens begrepp. tid 1932 blev tagna planhushållningsbegreppet upp samt modifierades från Ernst Wigforss, vilket blev socialdemokratisk finansminister samt finansiell partiteoretiker, samt Ohlin fick en stort effekt även vid Gunnar Myrdal. dock redan Nils Karleby ägde varit inne vid identisk linje årtiondet dessförinnan (jfr.

funktionssocialism).

Socialdemokraternas krav vid planhushållning, uttryckt inom 1944 års partiprogram samt inom Arbetarrörelsens efterkrigsprogram, inom avsikt för att åstadkomma enstaka jämnare fördelning från produktionsresultatet, kom emellertid för att mildras efter andra världskriget, samtidigt likt dem föreslagna socialiseringarna från försäkringsbolagen samt branschrationaliseringarna inställdes.

Detta berodde dels vid detta allmänt förbättrade ekonomiska läget efter kriget dock även vid den sålunda kallade planhushållningsdebatten (eller PHM, planhushållningsmotståndet), liksom något som har transporterats eller flyttats år före, samt särskilt intensivt nära valet 1948, då hård bedömning riktades mot socialdemokraterna från den borgerliga oppositionen, ledd från folkpartiledaren, den tidigare nämnde Bertil Ohlin, liksom istället kom för att förespråka "ramhushållning"^[26], detta önskar yttra för att samhället skulle äga ett kapitalism utan interventioner vilket regleras via ramlagar istället på grund av statliga ingripanden inom ekonomin.

Vad är fördelarna med en planekonomi? 1

Den "planmässiga hushållningen" kom därefter istället för att ge namn åt socialdemokraternas mindre grundlig regleringsambitioner ^[27]. Vattendelaren mellan partierna fanns ej längre om staten skulle lägga sig inom näringslivet, utan inom hur upphöjd grad samt hur genomgripande den skulle utföra detta.

Den mindre grundlig planhushållningen tillsammans liberala inslag skapade grunden till detta såsom kallas blandekonomi, då den blandar planhushållning samt marknadshushållning.

Termen äger beneath efterkrigstiden, liksom till övrigt inom större delen från västvärlden, återkommande använts inom beskrivningen dem svenska ekonomiska förhållandena.^[28]

Rekordåren vid 1950- samt 1960-talen, kännetecknade från den offentliga sektorns utbyggnad samt då svensk finans växte kontinuerligt tillsammans nedsänkt arbetslöshet vilket resultat, följdes vid 1970-talet från finansiell bekymmer, då detta internationella därför kallade Bretton Woodssystemets (ett västligt ekonomiskt samarbete byggt vid frihandel samt stabila valutor; landet medlem 1950), omintetgjordes, samt olje- samt kostnadskriserna utbröt.

Detta ledde inom sin förlängning ledde mot den "svenska modellens" kris.

Under dem borgerliga regeringarna 1976-1982 ökade dem offentliga underskotten betydligt, samt då den socialdemokratiska regeringen Palme inträde 1982 beslöts ifall ett kraftig devalvering (-16 procent) från kronan, till för att vid sålunda sätt erhålla hastighet vid ekonomin samt den på grund av land viktiga exporten.

Målet fanns, beneath namnet den tredjeplats vägens politik (till skillnad ifrån den brittiska premiärministern Margaret Thatchersnyliberalaförsta vägens politik samt den franske socialistiske presidenten François Mitterrandsandra vägens politik, tillsammans med utvidgande keynesianism) för att åter producera full sysselsättning.^[29].

Detta kom tillsammans med tiden även för att lyckas, dock mot priset från ett stegrande inflation. Genom denna politik kom även, liksom ekonomihistorikern Lennart Schön konstaterat, tyngdpunkten inom den ekonomiska utvecklingen för att flyttas ovan ifrån den offentliga mot den privata sektorn.^[30].

1985 genomfördes dem inledande avregleringarna, då kredit- samt valutahandeln avreglerades, samt 1990-1991 kom socialdemokraterna samt folkpartiet överens enstaka massiv skatteomläggning.

Avregleringen från den finansiella sektorn besitter, tillsammans tillsammans skattereformen, utpekats vilket bidragande orsaker mot den intensiv ekonomiska kris liksom drabbade landet då 1980-talets högkonjunktur gick in 1990-talets recession.^[31][32]

Den således kallade bankkrisen utlöstes 1992, samt identisk kalenderår tvingades den borgerliga regeringen Bildt förstatligaGota Bank^[33] (1993 uppgående inom Nordbanken, senare Nordea) samtidigt såsom "bankakuten" (eller Bankstödsnämnden) öppnades på grund av för att förhindra enstaka total ekonomisk sammanbrott inom banksektorn.

nära identisk tidsperiod ägde även den svenska kronan, liksom detta brittiska pundet, utsatts till grundlig spekulationsattacker, vilket tvingade riksbanken för att höja sin viktigaste utlåningsränta, marginalräntan, mot 500 andel. Försvaret från kronan, tillsammans med massiv politisk uppbackning, kom emellertid för att misslyckas, samt den fasta växelkursen fick överges mot förmån på grund av enstaka flytande valuta.

Den ekonomiska krisen blev grundlig, samt arbetslösheten nådde nivåer såsom ej setts sedan depressionsåren vid 1930-talet.

Efter valet 1994 blev Göran Persson finansminister samt gjorde uttrycket Den såsom existerar satt inom lån existerar icke fri allmänt känt. Detta förmå placeras såsom rubrik på grund av den sanering från dem offentliga finanserna såsom från den socialdemokratiska regeringen, tillsammans tillsammans med den traditionell samarbetspartnern, centerpartiet (tidigare bondeförbundet), genomfördes kring mitten från 1990-talet.

kalenderår 1997 utkom Persson (då nybliven statsminister) tillsammans enstaka text tillsammans med identisk namn, vilket blev något från ett uppgörelse tillsammans den tidigare keynsianska konjunkturpolitiken (deficit spending) samt 1970- samt 1980-talens ekonomisk-politiska "synder".^[34] Istället förordades denna plats "stabila" offentliga finanser tillsammans budgetöverskott^[35]

År 1996 avskiljdes Riksbanken ifrån direkt politiskt effekt.

Riksbankens främsta övning blev för att avvärja inflationen, tillsammans enstaka rätt inflationstakt ifall högsta 2 andel vid årlig grund. Sveriges medlemskap 1995 inom Europeiska unionen (EU), samt dess monetära samt finansiella samarbete, tillsammans med krav angående maximinivåer beträffande budgetunderskott etc., äger även bidragit mot denna process.

Från slutet från 1980-talet inleddes bolagiseringarna från dem affärsdrivande verken, såsom Statens järnvägar (SJ), Posten samt Televerket (Telia). detta senare företaget privatiserades (med staten kvar likt storägare) samt börsnoterades 2000. numeriskt värde tid senare fusionerades detta tillsammans dess finska motsvarighet Sonera (Telia Sonera AB). 2008 avtalade även dem svenska samt danska statligt ägda postbolagen angående samgående, samt identisk kalenderår privatiserades den borgerliga regeringen detta statliga bolaget alkoholhaltig & Sprit AB.

Från samt tillsammans med 1990-talet besitter en flertal tidigare monopolmarknader öppnats upp; tåg- samt flygtrafikmonopolet, brevmonopolet, radio- samt TV-monopolet.

Storbritannien

[redigera | redigera wikitext]

I Storbritannien introducerade redan 1924 liberalernas chef David Lloyd George förslag angående offentliga arbetsmarknadsprogram till för att bekämpa arbetslösheten.^[36] Detta förebådade dem idéer likt nationalekonomen John Maynard Keynes (under inledande världskriget även arbetare inom finansdepartementet beneath Lloyd Georges ministär) senare skulle presentera inom The General Theory on Employment, Interest and Money 1936.

I enlighet tillsammans sina konjunkturpolitiska teorier ansåg Keynes detta existera nödvändigt tillsammans ökade offentliga utgifter, dvs. ett ökad offentlig upplåning samt underbalansering från statens ekonomisk plan inklusive regleringar från räntan,^[37], till för att råda bot vid den pågående ekonomiska depressionen samt på grund av för att minska arbetslösheten.

Genom för att vid detta sätt stimulera den privata efterfrågan skulle detta samlade överskottet inom detta privata sparandet behärska sugas upp samt höja aktivitetsgraden inom ekonomin.^[37] Alternativet plats, liksom Keynes såg detta, utjämning av inkomst, något denne egen avvisade då detta skulle äga enstaka hämmande effekt vid detta privata initiativet.^[38].

Keynes vann mot ett start ej gehör på grund av sina teorier inom sitt hemland. till dem konservativt dominerade brittiska regeringarna (National Governments) vid 1930-talet, samt likt bedrev enstaka strängt protektionistisk linje, plats tvärtom den således kallade Treasury view dominerande.^[39] detta plats inledningsvis efter andra världskriget liksom hans idéer fick sitt stora genomslag, då dem även, inom modifierad form eller gestalt, blev enstaka sektion från makroekonomin inom stort.^[38].

1944 blev Keynes, likt brittisk förhandlare, ett från huvudarkitekterna på baksidan detta sålunda kallade Bretton Woods-systemet.

Planekonomi bygger ju på att staten bestämmer allt gällande hur produkterna ska produceras, vad som ska produceras och hur mycket som ska produceras

Detta avbröts 1971, bland annat såsom enstaka resultat från USA:s beslut för att finansiera sin bidrag inom Vietnamkriget, via sedelpressen^[40], tillsammans med stigande penningmängd samt inflation vilket resultat.

Efter andra världskriget kom arbetarpartiet Labour inom regeringsställning efter löften ifall ett välfärdsstat.

tid 1946 antogs lagen NHS (National Health säkerhet Act), innebärande fri medicinsk hjälp på grund av samtliga. inom linje tillsammans planhushållningens principer socialiserade regeringen även, förutom sjukvården, järnvägarna, finansinstitut of England, gruvnäringen, transportväsendet m.m., samt genom ett progressiv beskattning åstadkoms enstaka ökad inkomstutjämning.^[41] Labours planmässiga ekonomiska politik kom inom stort för att bestå, även beneath dem konservativa regeringarna vilket följde.[2]

1970-talets ekonomiska minskning förde 1979 dem konservativas chef Margaret Thatcher mot makten vid en utpräglat "nyliberalt" schema, tillsammans krav ifall avregleringar samt skattesänkningar, vilket bl.a.

innebar nedläggning från större delen från den statliga, samt förlusttyngda, gruvindustrin. liksom europaskeptiker drev Thatcher vid 1980-talet även igenom krav angående brittiska undantag ifrån detta monetära samt ekonomisk-politiska samarbetet inom EG/EU.

Tyskland

[redigera | redigera wikitext]

Då Tyskland inom start vid 1930-talet hamnade inom finansiell kris ämnade den borgerliga ministären Brüning spara sig ur sig densamma^[42], dock mot priset från enstaka stigande arbetslöshet samt social bekymmer.

Efter intriger ifrån den ärkekonservative^[43] Franz von Papen^[43] föll Brünings mittenregering 1932, samt den efterföljande ekonomiska-politiska turbulensen ledde, via överenskommelser tillsammans med dem stora tyska kapitalägarna^[44], mot nazisternas maktövertagande 1933.

Den nationalsocialistiska regimen, tillsammans med sina totalitära strävanden, kom för att nyttja sig från rent planekonomiska inslag; nämnas är kapabel införandet från fyraårsplanen på grund av försvars- samt rustningsindustrin 1936.

Nazitysklands ekonomiska struktur, tillsammans med inslag från korporativism^[45] (till modell inom struktur från Deutsche Arbeitsfront samt Reichsnährstand[3]) präglades från kommandostyrning. sålunda övervakades kostnader samt löner vid huvud nivå. ("Koncentrationslägret existerar mitt vapen mot inflationen"^[46], liksom Hitler enstaka gång formulerade detta inom diskussion tillsammans finansminister Hjalmar Schacht.) på grund av för att råda bot vid den arbetslöshet vilket fört Hitler samt nazisterna mot makten igångsattes enstaka rad offentliga byggnadsprojekt (dock redan tidigare planerade från regeringen Schleicher), såsom byggandet från Autobahn tillsammans mera.

tid 1935, då ett ökad bristande vid arbetskraft märkts, lagstiftades angående arbetsplikt till unga vuxna. beneath andra världskriget plats likaså rent slavarbete flitigt förekommande inom den tyska industrin.

Nazisternas arbetsmarknadspolitik äger ibland jämförts tillsammans keyenesianismen^[47], dock mot skillnad ifrån exempelvis USA:s krispolitik samt New Deal, liksom syftade mot bevarandet från principen angående laissez-faire samt frihandel^[48], plats målet till nazisterna detta rakt motsatta, autarki^[49], innebärande självförsörjning inom en slutet struktur, tillsammans avtal tillsammans särskilt utvalda handelspartners, på grund av nödig råvaruimport.

samt liksom den brittiske historikern Piers Brandon sagt: "Hitler underkastade sitt nation enstaka ekonomisk disciplin vilket ingen demokrati skulle tolerera."^[48] Samtidigt fanns detta allt överskuggande målet på grund av den nazistiska politiken Tysklands militära upprustning, inom enlighet tillsammans med Hitlers krav ifall "livsrum" till detta tyska människor.

Den amerikanske ekonomihistorikern Dudley Dillard äger, på grund av för att närmare karakterisera detta nazistiska ekonomiska systemet, talat ifall ett "totalitär form eller gestalt från kapitalism"^[50], till för att särskilja detta ifrån den totalitära socialismen, likt den utövades inom Sovjetunionen.

Efter andra världskriget fanns inom Tyskland ett utbredd tvivel mot dem stora kapitalägarna, vilket genom sitt samarbete tillsammans den nazistiska regimen misskrediterats.

Krav vid socialiseringar samt planhushållning restes, även inom borgerligheten. ett radikal falang inom kristdemokratiska CDU uttalade sig t.o.m. mot kapitalismen då den, såsom dem sade, "inte demonstrerat sig svara mot vitala intressen hos detta tyska folket"^[51]. dem tyska nationaliseringsplanerna kom för att förhindras från USA, likt istället antog den sålunda kallade Marshallplanen (European Recovery Programme) 1947, på grund av återuppbyggande från dem från kriget sönderslagna västeuropeiska ekonomierna.

Den doktrin beneath vilken den ekonomiska politiken något som har transporterats eller flyttats inom Västtyskland beneath efterkrigstiden formulerades från företrädare vilket Ludwig Erhard likt den "sociala marknadshushållningen" (Soziale marktwirtschaft). inom Östtyskland skapades å andra sidan enstaka planekonomi i enlighet med sovjetisk modell, såsom uppvisade vissa tidiga framgångar dock beneath 1970- samt 80-talen stagnerade samt misslyckades tillsammans för att tillgodose befolkningens förväntningar vid ett ökad levnadsstandard.

Frankrike

[redigera | redigera wikitext]

I land i västeuropa, var idéerna angående planhushållning efter befrielsen 1944 allmänt kom för att accepteras från dem politiska partierna^[52], förstatligades 1945, beneath general dem Gaulles ledning, Banque dem France tillsammans med flera bankkedjor.

Efter dennes avgång 1946 förstatligades även ett rad energiföretag, försäkringsbolag samt fabriksindustrier, tillsammans med biltillverkningsföretaget Renault såsom maximalt kända modell.

1948 nationaliserades Air France.

För för att reformera den traditionellt agrart dominerade franska ekonomin antogs 1947 den därför kallade Monnetplanen, vilket bland annat fick liksom resultat för att land i västeuropa övertog driften från kolgruvorna inom detta franskockuperade Saarland. Monnetplanen blev den inledande inom ett utdragen serie från fyra- samt femårsplaner liksom syftade mot offentliga satsningar inom särskilt utpekade sektorer, exempelvis inom högteknologin.

Denna inom land i västeuropa således kallade planerade kapitalism besitter även kallats "indikativ planhushållning"^[52], till för att skilja den ifrån detta samtida östblockets femårsplaner.

Den socialistiske presidenten François Mitterrands inträde liksom president 1981 innebar enstaka färsk våg från förstatliganden^[53].

Efter enstaka borgerlig profit inom parlamentsvalet 1986 lade den nye premiärministern, gaullisten Jacques Chirac, fram ett femårsplan på grund av tilltänkta privatiseringar. Denna process kom dock för att avbrytas från Mitterrand, då han bland annat såg bilföretaget Renault såsom enstaka nationell passage. Senare, beneath 1990-talet, fortsatte privatiseringarna från tidigare statliga företag.

1996 privatiserades mot modell Renault, dock tillsammans med den franska staten vilket fortsatt minoritetsägare. 1999 återprivatiserade den socialistiske Lionel Jospins statsmakt Air France.

Karakteristiskt på grund av den franska ekonomiska politiken äger beneath all efterkrigstiden varit den sålunda kallade dirigismen (dirigisme).

Denna politik äger även haft liksom syfte för att skydda detta franska näringslivet inom den internationella konkurrensen. 2005 använde sig den borgerlige premiärministern Dominique dem Villepin från begreppet "ekonomisk patriotism"[4], samt man besitter ställt sig kallsinnig mot den typ från nyliberal politik likt framför allt bedrivits inom Storbritannien.

Europeiska unionen

[redigera | redigera wikitext]

Den nationellt genomförda planhushållningen tvingade Västeuropas länder, även delvis vid bas från Marshallhjälpen, för att öka detta regionala samarbetet, på grund av för att sammanjämka dem störningar inom handeln samt detta ekonomiska utbytet vilket uppstått länderna emellan - den nationella planeringen fordrade regional planering.^[54] 1948 startades Organisationen till europeiskt ekonomiskt samarbete (OEEC, dagens OECD), följt Schumannplanens Europeiska kol- samt stålunion 1952.

detta senare plats då en samarbete mellan land i västeuropa, Tyskland samt Beneluxländerna (Belgien, Nederländerna samt Luxemburg) samt Italien, därefter benämnt Europeiska ekonomiska samarbetet (EEC) samt Europeiska gemenskapen (EG), föregångare mot samt skapare från den sålunda kallade "inre marknaden", tillsammans den elementär principen angående fri rörlighet till produkter samt tjänster, kärnverksamheten inom dagens EU-samarbete, var, sedan detta tidiga 2000-talet, flertalet europeiska länder deltar, tillsammans den - tillsammans med vissa undantag - gemensamma valutan euro vilket främsta emblem.

2007 års därför kallade Lissabonfördrag stadgar för att en huvudmål på grund av EU (och således även på grund av medlemslandet Sverige) existerar enstaka "hållbar tillväxt inom Europa såsom bygger vid välavvägd finansiell tillväxt samt vid prisstabilitet, vid enstaka social marknadsekonomi tillsammans upphöjd konkurrenskraft var full aktivitet samt sociala framsteg eftersträvas"(avd.

1, art. 3:3)[5]

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Källor

[redigera | redigera wikitext]

• Bonniers lexikon 10, s. 52 (Sthlm 1998)
• Johan Willner, Cost of Production, Values and Prices, Acta Academiae Aboensis, A55:2, 1978
• Larsson, Sven-Erik, Bertil Ohlin : Ekonom samt politiker (Sthlm 1998)
• Dillard, Dudley, Västeuropas samt Förenta staternas ekonomiska historia, (Malmö 1996)
• Bladh, Mats, Ekonomisk historia: Europa samt Amerika 1500-1990 (Lund 1995)
• Engelska Wikipedias nyhet New Deal

Noter

[redigera | redigera wikitext]

Litteratur

[redigera | redigera wikitext]