Kan fiskar överleva i kolsyrat vatten
|
Har ni ibland ställt er frågan varför saltvattensfiskar ej smakar saltare än sötvattensfiskar?
samt varför dem havslevande räkorna smakar saltare än dem sötvattenslevande kräftorna? Förklaringen mot detta är för att saltvattensfiskar samt sötvattensfiskar besitter ungefär identisk salthalt inom sina vävnadsvätska samt båda dessutom lägre salthalt än havsvatten. Räkorna besitter däremot ungefär identisk salthalt inom sin vävnadsvätska vilket havsvatten, medan kräftorna äger många lägre.
Simblåsa: Kontroll av flytkraftAllt detta äger för att göra tillsammans med hur djuren reglerar sin saltbalans samt sin vattenbalans.
Några start förklaringar
Med osmoreglering avses reglering från en djurs saltbalans samt vattenbalans. Nedan avser jag tillsammans kroppsvätskor samtliga vätskor inom kroppen, både inne inom samt utanför celllerna.
dock halterna från saltjoner samt andra ämnen är olika höga inom vätskan utanför cellerna samt vätskan inne inom dem. tillsammans med vävnadsvätska avser jag vätskan utanför cellerna, både inom blodet samt utanför blodet. dock man är kapabel läsa texten utan för att reflektera på dessa komplikationer.
tillsammans med saltjoner avses här bland annat natriumjoner, kloridjoner, magnesiumjoner samt sulfatjoner. Natriumjoner tillsammans tillsammans kloridjoner dominerar stort bland dem lösta ämnena inom ryggradsdjurens vävnadsvätska. detta är därför dem är så vikiga nära osmoregleringen.Texten fortsätter beneath bilden.
|
Osmos innebär inom princip för att dricksvatten spontant tenderar för att röra sig från en område tillsammans med låg total koncentration från lösta ämnen mot en område tillsammans med högre, många förenklat uttryckt från en område tillsammans med hög "vattenkoncentration" mot en område tillsammans med låg.
Diffusion innebär för att molekyler alternativt joner från en visst ämne spontant drivs från en område tillsammans med hög koncentration från just detta ämne mot en tillsammans lågt.
Joner, vilket besitter enstaka elektrisk laddning, kunna även spontant drivas från ett elektrisk spänning.
Benfiskar inom havet
De flesta saltvattensfiskar är benfiskar. dem tillhör gruppen Osteichthyes, vilket inkluderar dem flesta idag levande fiskar.
Dessa saltvattenfiskar klarar nästan samtliga från sin osmoreglering på likartat sätt. en undantag, kvastfeningarna, behandlas nedan. Saltvatten besitter ett högre totalkoncentration från lösta ämnen än fiskarnas kroppsvätskor. Därför förlorar dem all tiden en färglösluktlös vätska som är livsnödvändig tillsammans osmos från sina kroppsvätskor mot havsvattnet, framför allt genom gälarna, dock även via huden.
Texten fortsätter beneath bilden.
|
Dessutom tar fiskarna all tiden upp krydda från vattnet genom diffusion, även detta framför allt genom gälarna, dock även via huden samt födan. Detta beror på för att havsvattnet besitter högre koncentrationer från saltjonerna än fiskarnas vävnadsvätska.
dem saltjoner liksom finns inom högst koncentration inom havsvattnet är natriumjoner samt kloridjoner, identisk joner likt ingår inom koksalt. Även magnesiumjoner samt sulfatjoner finns inom ganska höga koncentrationer inom havet. Havsfiskarna måste äga lägre saltkoncentrationer inom kroppsvätskorna än havsvattnet för för att behärska överleva.
ifall detta ej fanns reglermekanismer skulle transporten från en färglösluktlös vätska som är livsnödvändig leda mot för att saltvattensbenfiskarna "torkade ut" samt krympte.
För för att kompensera för vattenförlusten dricker dem märkligt nog havsvatten. Detta äger dock följden för att dem även får inom sig ännu mer krydda, vilket ytterligare ökar saltinnehållet inom kroppen samt förvärrar situationen.
Hur klarar sig fiskar i salt vatten? Fiskar som lever i saltvatten riskerar ständigt att torka ut eftersom vatten lämnar kroppen till följd av skillnaden i salthalt mellan kroppen och havetTexten fortsätter beneath bilden.
|
Njurarna hjälper mot för att spara på dricksvatten genom för att njurkanalerna återvinner vätska ur urinen samt därmed minimerar urinvolymen. På så sätt reduceras vattenförlusten.
Vissa saltjoner, främst magnesiumjoner samt sulfatjoner, koncentreras inom urinen. Detta löser fiskarnas bekymmer tillsammans dessa joner. dock denna hjälp är otillräcklig.
ifall fisken saknade andra reglermekanismer, så skulle koncentrationerna från natriumjoner samt kloridjoner inuti den ständigt öka.
Gälarna löser detta bekymmer. dem är ansvariga för avlägsnandet från natriumjoner samt kloridjoner, dem joner liksom finns inom högst halter inom havsvattnet. inom gälarna finns så kallade mitokondrierika celler vilket via enstaka komplicerad energikrävande mekanism effektivt transporterar ut natriumjoner samt kloridjoner ur fiskarna.
Gälar samt njurar tillsammans klarar alltså från för att avlägsna allt överskottssalt liksom fisken får inom sig.
Broskfiskar inom havet
Broskfiskar tillhör gruppen Chondrichthyes, liksom inkluderar hajar, rockor samt havsmusfiskar. dem lever nästan varenda inom havet, dock äger lägre saltkoncentrationer inom sina kroppsvätskor än detta omgivande havsvattnet.
dem besitter utvecklat ett ytterligare lösning än benfiskarna för för att undvika osmotisk uttorkning inom havet. Genom för att äga höga halter från urinämne samt trimetylaminoxid inom kroppsvätskorna får dem ett något högre totalkoncentration från lösta ämnen inom dessa vätskor än havsvattnet.
I fisken är salthalten ganska låg i jämförelse med det omgivande vattnetsDetta leder mot för att dem bara tar upp små mängder en färglösluktlös vätska som är livsnödvändig tillsammans med osmos, framför allt via gälarna, dock även via huden. Vattenupptaget räcker lagom mot för för att kompensera för dem vattenförluster dem äger via urinen samt avföringen.
Texten fortsätter beneath bilden.
|
Saltkoncentrationerna inom deras vävnadsvätska är dock lägre än inom havsvattnet, vilket innebär för att dem besitter ett trend för att ta in ytterligare krydda genom diffusion framför allt inom gälarna, dock även via huden samt inom födan.
dem besitter alltså identisk saltproblem likt benfiskarna, dock eftersom broskfiskarna äger en osmotiskt intag från en färglösluktlös vätska som är livsnödvändig, ej en absorption, behöver dem ej förtära saltvatten för för att behålla sin vattenbalans.
Laxen är en av mycket få fiskar som kan leva både i saltvatten och sötvattenPå så sätt slipper dem för att ta upp stora mängder överflödigt krydda. detta överflödiga krydda liksom tas upp avlägsnas från kroppen från njurarna samt från särskilda saltkörtlar. Körtlarna mynnar inom tarmen samt avger natriumjoner samt kloridjoner via avföringen.
Märkligt nog tycks energikostnaden för osmoregleringen artikel ungefär lika massiv för benfiskar samt broskfiskar inom havet.
Broskfiskarna slipper visserligen den saltbelastning liksom drickande från havsvatten medför. dock detta kostar energi för dem för att forma urinämne samt trimetylaminoxid samt för att hålla halterna från dessa ämnen höga inom kroppen.
en fåtal broskfiskar (hajar samt rockor) lever inom sötvatten. dem saknar urinämne samt trimetylaminoxid inom kroppsvätskorna alternativt besitter många låga halter från dessa ämnen.
dem reglerar sannolikt sin saltbalans samt vattenbalans ungefär vilket andra sötvattensdjur, titta nedan.
Kvastfeningarna lever inom havet samt besitter hög halt från urea inom sina kroppsvätskor. dem osmoreglerar förmodligen på likartat sätt likt havets broskfiskar. Kvastfeningarna är benfiskar samt bildar jämte lungfiskarna gruppen köttfeniga fiskar (Sarcopterygii).
Ryggradslösa vilt inom havet
dem flesta ryggradslösa havsdjur besitter kroppsvätskor tillsammans ungefär identisk totalkoncentration från lösta ämnen såsom havsvattnet.
Dessutom äger deras vävnadsvätska ungefär identisk jonsammansättning liksom havsvattnet. Därför besitter dem ryggradslösa djuren många små bekymmer tillsammans med absorption alternativt förluster från vätska tillsammans osmos samt salter tillsammans diffusion.
Man frågar sig då varför havslevande benfiskar samt broskfiskar måste förbruka energi på vattenreglering samt saltreglering. oss återkommer mot detta. Texten fortsätter beneath bilden.
|
Sötvattensdjur
Sötvatten besitter enstaka utomordentligt låg totalkoncentration från lösta salter.
varenda sötvattensdjur besitter därmed enstaka många högre totalkoncentration från lösta ämnen inom kroppsvätskorna än inom detta omgivande sötvattnet. Därför tar dem ständigt upp en färglösluktlös vätska som är livsnödvändig inom kroppen tillsammans med osmos, framför allt via gälarna, dock även via huden.
dem dricker självklart ej sötvatten. inom sötvatten är detta ett fördel för fiskar samt andra vilt för att äga enstaka så låg totalkoncentration från lösta ämnen inom kroppsvätskorna vilket möjligt. Detta reducerar detta osmotiska absorption från dricksvatten, liksom drivs från deras högre totalkoncentration.
detta finns dock enstaka nedre gräns för hur låg totalkoncentrationen förmå existera inuti djuren, angående dem bör överleva. Texten fortsätter beneath bilden.
|
Sötvattensdjuren äger också en saltproblem.
dem förlorar saltjoner mot detta omgivande sötvattnet via diffusion på bas från för att vattnet besitter många lägre saltkoncentrationer än djurens kroppsvätskor. Förlusten sker framför allt via gälarna, dock även via huden.
Ovan beskrivna bekymmer gäller varenda vilt inom sötvatten, både ryggradslösa vilt samt ryggradsdjur.
Sötvattensdjuren måste alltså reglera sin saltbalans samt sin vattenbalans.
Genom att ständigt tvinga vatten över gälarna kan fiskar extrahera den nödvändiga syren samtidigt som koldioxid utsöndras, vilket möjliggör en kontinuerlig andningsprocess under vattendem löser sitt vattenproblem genom för att avge kopiösa mängder urin. Urinen är många utspädd, vilket reducerar deras saltförluster. dem får inom sig enstaka sektion salter via födan, dock detta räcker ej. Därför måste dem också också kompensera för saltförlusterna genom för att tillsammans med ett komplicerad energikrävande mekanism effektivt ta upp natriumjoner samt kloridjoner mot kroppen, vanligen via gälarna.
Texten fortsätter beneath bilden.
|
Notera för att sötvattensdjurens vattenproblem är detta rakt motsatta jämfört tillsammans med saltvattensbenfiskarnas.
På bas från sitt upptag från en färglösluktlös vätska som är livsnödvändig riskerar sötvattensdjuren för att svälla upp, så för att vävnadernas celler spricker samt dör. På bas från sin förlust från dricksvatten riskerar saltvattensbenfiskarna däremot för att krympa, så för att vävnadernas celler skrumpnar samt dör.
Texten fortsätter beneath bilden.
|